Idag har det gått ett år sen jag fick ringen på mitt vänstra ringfinger. 1 år som har varit fyllt av lycka för mig. Ett år som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva.
Få uppleva sådan kärlek som jag får av min underbara kille.

För bara 2 1/2 år sen trodde jag att mitt liv var dömt att misslyckas. Jag trodde inte jag förtjänade ett bra liv. Jag trodde jag var värdelös.

Sen hände något. Jag träffade en kille som uppskattade mig. En kille som gjorde allt för mig och berättade hur underbar jag var? Nej, såna killar finns inte trodde jag. Jag trodde allt var ett fult spel och att jag snart återigen skulle åka ner i skiten igen. Men han stannade. Han var fortfarande lika underbar, han brydde sig fortfarande lika mycket om mig och han berättade att han älskade mig.
Han var det sällsynta beviset på att det fanns bra killar. När jag tillslut förstod att allt var äkta som han visade mig så byttes rädslan om att bli nerklampad till en rädsla att bli lämnad.
Men även den rädslan försvann.
Den underbara killen jag pratar om är min underbara kille.
Den killen jag har ett hus ihop med ute i ett vackert samhälle, den killen som jag ska ha barn med, den killen jag kommer gifta mig med och leva med resten av mitt liv.
Denna killen räddade mig från allt ont. Han plockade upp mig och lärde mig att jag var mer värd än vad jag själv trodde. Utan honom hade jag aldrig klarat av mina studier för dom höll på att gå åt skogen. Men nu går dom mer än bra. Allt går bra sen han kom in i mitt liv!

I detta inlägg har jag nu försökt att berätta vilken fantastisk pojkvän jag har. Men även det känner jag att det inte räcker till. Inget kan förklara vilken fantastisk kille det här är. Det är sånt som finns inom mig, sånt där som inte finns att nämnas vid ord, som jag inte ens kan förklara för honom.

Detta är våran förlovningsdag och fler sådana kommer vi fira. Precis som våra årsdagar och tillslut även vigseldagar.
Ett liv med dig är värt att fira älskling :)
Jag älskar dig!