Tänk vad ett mående kan ändras på så kort tid!
Började må så hemskt illa, blev yr och fick tungt att andas.
Vilken tur att man var hemma på kära soffan igen.
Efter många om och men gjorde faktiskt Glenn maten.
Fast han insåg nog till slut att han var tvungen med tanke på hur jag mådde.
Har nu fått sova lite och fått lite mat i mig så man lever iaf nu.
Något som gör en lycklig när man mår dåligt är när man ser ner på magen och man ser och vet att jag har ett liv innanför där.
Det gör mig lycklig!

Något annat som gör mig lycklig är vänner som hör av sig. Igår efter inlägget var det 2 stycken. Det värmer så mycket!