Vi kan väl börja med lördag!

I lördags var det dax för en av mina bästa vänners bröllop! Yes jag kunde gå! 😊. Ett otroligt vackert bröllop och ett otroligt vackert brudpar! Maten var fantastisk och gästerna härliga! Är det roligaste bröllopet jag varit på. Min egen form var på topp! Jag sprang runt, hoppa, studsa och dansade och var allmänt galen. Vet inte hur många gånger jag fick frågan: "Hur orkar du?".

Sen funderar jag på om det var någon slags vadslagning kring min förlossning 😂. Många gånger fick jag höra: "Känner du av något? Du får inte åka fören vattnet går, kan du inte föda här? Barnmorska finns!"

Céline dansade och lekte tills hon däckade. En liten tjej som också var så nöjd! Hon hade ju sin blivande man där också! Brudparets son Skip. Céline brukar säga att när hon blir stor ska hon bli kär i Skip så hon kan få en bebis. När dom dansade med varandra på bröllopet frågade Skip sin mamma: "Mamma får jag gifta mig med Céline när jag blir stor?" 😍 Jag smälter hela jag hur söta och gulliga barn kan vara! 😍. 

Just nu känns det som jag har påbörjat att gå in i någon lättare latensfas. Förvärkarna är utbytta mot lättare värkar som kommer väldigt sällan. Men tillräckligt mkt för att sömnen ska bli extremt störd. Det jobbiga är nog det som sitter bak i ryggen. Att hitta ett sätt att ligga skönt på. Inatt (imorse) lyckades jag väl slumra till lite vid 5 men somnade inte till fören klockan 8 ungefär och halvsov fram till strax innan 11. Och sen denna förbaskade förkylning jag dragit på mig. Jag vet inte om jag skulle orka föda just nu känns det som 😫.

Men antar att man orkar mer än vad man tror. 6 dagar kvar till beräknat och jag känner ju mer och mer. Men bröllop vill jag gå på! Så stanna ett tag till? Efter bröllopet kan du komma ❤️. 

Tyvärr måste jag erkänna för mig själv att jag bröt ihop idag. Jag som känt mig så stark hela tiden. Att jag känner att bebis kommer väl när bebis kommer.

 Men någonstans tog känslorna över och en flod av tårar kom över mina kinder. 

Men det jobbiga i det hela är inte att det nu är 8 dygn kvar till beräknat. Utan det jobbiga är just att ha haft sammandragningar å förvärkar sedan v.25 och det har blivit värre å värre med tiden. I v.32 fick jag veta att bebis skulle kunna komma närsom om jag inte coolasde ner. I v.34 ville bebis komma ut. I v.37 var det grönt, hon kan komma nu! Man slappnar av och känner lyckan över att ha klarat sig in i en "säker och godkänd gräns". Nu ligger man här, v.38+5 och fortfarande inget barn. Nu när barnet får komma så känns det som den boat in sig totalt. Istället ligger jag här med smärta och längtan medans alla andra i "julimammorgruppen" får samma symptom som mig men ploppar ur sina barn strax efter. Känns som jag kämpat såpass länge nu att jag är värd min skatt som ligger där i magen. Jag har varit med om tillräckligt denna graviditet. Varför får vissa kämpa mer och längre än andra?

Jag vet att det är 8 dagar kvar till beräknat, vissa går över 2 veckor och jag gnäller redan innan beräknat? Oförskämt säkert i vissas ögon. Men det vissa nog inte förstår att har man gått sen v.32 och inte vetat om man ska ha barn om 6 timmar eller om 10 veckor så hoppas jag folk har förståndet att förstå att man har blivit halft knäpp i huvudet av att gå å oroa sig och känna efter om något är på g så man vet att man bara ska kasta sig in i bilen ifall barnet vill ut så man har en chans att kunna stoppa upp det ifall det vill sätta igång.

 11 dagar innan kikade Céline ut och jag har 8 dagar kvar. För mig känns det mkt märkligt och jobbigt. Inte nog med att man känner att man börjar bli less å man tycker man redan har det tillräckligt jobbigt så är en förkylning påväg in i min kropp. Precis vad jag känner att jag vill ha nu, halsont, ännu mer orkeslöshet och snuva. Vi tackar för den :).

Trodde aldrig min längtan skulle ta över på det här sättet och få mig att bryta ihop. Man vet att barnet kommer när det kommer. Men nu känns det som jag väntat sen v.32. Nu har längtan tagit över för mycket och jag vill inget annat än att bara få det här överstökat. Ibland hänger man upp sig för mkt på tid och dagar och just nu kan mina känslor inte hålla sig i styr. Imorgon (idag blir det väl då) är en ny dag och jag hoppas att jag får sova lite, och att jag vaknar med en bättre och mer positiv inställning. Men bästa av allt skulle väl vara om man bara fick sitt lilla hjärta i famnen inom de närmsta timmarna 💖

Tänk den där känslan när det börjar göra sådär sjukt ont och man inser att man äntligen fått riktiga värkar! YES! Man packar färdigt det sista för bb-väskan men nånstans känner man att man ska vänta liite till med att åka.

Och ja, mycket riktigt, efter att tag kommer värkarna mer sällan för att till slut avta helt... VADFAN ÄR ODSEN!!? 

Det enda positiva med det hela var väl att jag kunde sova lite inatt. Men hade hellre fött barn. Idag är det 11 dagar kvar, dvs, Céline kom 11 dagar innan bf. 

Så idag var jag bitter när jag gick upp. Så nu e vi påväg in till Stockholm och ska PROMENERA, shoppa, promenera, kanske äta lite stark mat, promenera, åka å kolla på fotboll å sen promenera. Nu ska ungen ut! 

Nu när barnet får komma så känns det som den är där inne för att stanna.

Den här natten har verkligen varit den värsta av de alla. Trots min avsky mot att ta medicin för ofta så kom jag till en gräns där jag kände mig tvungen till att ta citodonen inatt igen.

Trots citodon så har smärtan funnits där, hela natten, och hemsk...

Céline har sovit oroligt inatt och fick komma in till oss klockan 3 inatt.

Hon vaknade nu vid 7 imorse, tittar på mig och säger:

"Men mamma är du ledsen?"

Vad svarar man på det? Jo, jag har varit ärlig mot henne hela graviditeten och sagt som det är:

"Ja jag är ledsen, det gör så ont i mammas mage nu när snart bebis är här, men det gör inget för det kommer sluta göra ont sen, så det är ingen fara."

"Ingen fara mamma (klappar mig på kinden), det blir bra när lillasyster kommer".

Jag verkligen älskar att jag har fått en så underbar liten flicka som henne! 

Att vara ärlig i denna situation har varit det bästa. Hon mår inte dåligt över att jag har ont för hon vet att det är okej för mig. Och sålänge hon vet att det är okej kommer hon alltid acceptera det. Hon ger mig lite extra kärlek bara och det är den bästa medicinen för mig i detta läge, för oss båda. Jag vet inte hur många gånger vi pussas å kramas å hon berättar att hon älskar mig! 

Nu hoppas jag innerligt att detta snart tar slut och kommer igång på riktigt. Jag måste få sova ut och återhämta mig om jag ska orka. För just nu är energinnivån på 0.

Det var så enkelt med Célines förlossning. Jag fick ont, vi åkte in, hon kom ut. Denna eviga värk gör mig relativt galen.

Väl hemma väntades en babyshower! Och ja! Lyckan är total! Tänk att nu har jag fått göra allt som jag velat innan bebis ankomst! Trodde jag aldrig! Är så glad att jag har så fina vänner som gör sådant för mig! Ni är guld värda! 💖

Natten som var, var dock långt ifrån charmig. Smärtan har verkligen nått sin topp nu. Ibland kändes det som att barnet sjönk varje gång jag ställde mig upp. Dock har jag ju fått veta i tidigare bm-besök att hon redan ligger så långt ner som hon bara kan. 

Kunde/ville inte ta citodon igår då jag tagit det 3 dagar irad några dagar innan och som de flesta vet är jag rätt emot medicinering under min egen graviditet. 

Blir det lika illa denna natt eller värre så har jag nog inte så mkt till val då jag nog sov sammanlagt 30 min under natten som var.

Kom på klockan 8.15, att juste! Jag har ju BM-tid 9.00. Så väckte min lilla familj som ologiskt nog fortfarande sov. Den lilla terroristen brukar inte sova längre än till 7. Vi alla åkte dit, Céline älskar att åka till olika doktorer av de olika slagen av någon anledning. Väldigt intresserad av alla instrument och undersökningar. Mest intressant är när jag får det lilla sticket i fingret och blodet kommer. 

Här hemma har hon sin egna lilla doktorväska som hon leker flitigt med.

 

Besöket gick bra iallafall. Blodtrycket fortfarande lågt, inte så oväntat :). Hb och depå även den bra! Heja mig! 

Barnmorskan lät lite halvt chockad när hon kände på magen "oj, herregud så den sitter fast där nere". Och med det så vet vi även denna gången att barnet är så fixerat som det bara kan bli 😊.

Nu är det verkligen bara att vänta in ankomsten. Min magkänsla säger att med dessa smärtor, värkar å sammandragningar så tror jag att jag är 2-barnsmor inom 5 dygn. Sen kan det självklart dröja. Finns dom som går med fruktansvärda smärtor i flera veckor. Eller så har alla bara olika smärtgränser. Jag vet att min smärtgräns är hög så vi får väl se. Det känns inte långt borta iallafall. Tycker ju att jag plågats en lång tid nu. Men känner mig endå inte helt plågad. Jag vet ju vad jag gett mig in på och jag gick in med inställningen att denna graviditet skulle bli värre än den med Céline. Tror det har hjälpt mig mkt att härda ut både smärtan och tålamodet. Man vet att barnet kommer när det kommer och att smärtan är en del av det man ger sig in på :).

Nu ska jag och min fantastiske blivande man se sista avsnittet av 3e säsongen av Orange is the new black. Lika bra att se det ikväll. Man vet aldrig när man har tid för en lugn tv-kväll snart ;). 

Jag har även hunnit gå 37 fulla veckor!! Efter det räknas man som fullgången och det är ok för barnet att komma. För mig är bara det en sån stor vinst i sig! Tänk att när jag var i v.32 så visste jag inte om jag skulle ha barn dagen efter eller inte. Att nu räknas som fullgången gör mig så lycklig! Trots allt strul som varit och barnet varit nära på att ploppa ut ett par gånger och in å ut å fram å tillbaka till sjukhus så är jag äntligen här! Och barnet kvar därinne 😊. Jag trodde faktiskt aldrig någonsin att jag skulle gå såhär långt i graviditeten. Så nu kan barnet gärna få komma. Kommer säkert gå över tiden bara för därför 😂. Idag är det 19 dagar kvar tills det är beräknat 😊. Céline kom 11 dagar innan så blir spännande att se denna gången 😊.

Igår gjorde jag något jag aldrig trodde jag skulle orka genomföra!

Igår så var det äntligen dax för min väns möhippa! Som jag längtat och sett fram emot att få vara med på! Och tänka sig att jag kunde det också!

Dagen blev verkligen perfekt och jag tror faktiskt att hon själv var extremt nöjd med sin dag. Såg ut så iallafall 😉. Så efter en kidnappning, champagnefrukost, lekar i en av Västerås parker, ca 10-15 olika utklädnader, kalsongslappsklippningar, lösmustasher,  en dag på kokpunkten med relax och bad, en fantatsisk middag och avslutningsvis helkväll på powermeet måste jag säga att det var helt värt den smärtan som kändes både igår och idag. Fruktansvärt kul sak att få göra med underbara vänner! Och viktigast av allt att den blivande bruden hade kul! 

Idag har vi varit ute en stund på bresse och jag är mörare än mörast. Sovit en stund men har saker som måste göras innan jag kan gå å sova igen. Och då hoppas jag verkligen att jag kan sova också.