Väl hemma väntades en babyshower! Och ja! Lyckan är total! Tänk att nu har jag fått göra allt som jag velat innan bebis ankomst! Trodde jag aldrig! Är så glad att jag har så fina vänner som gör sådant för mig! Ni är guld värda! 💖

Natten som var, var dock långt ifrån charmig. Smärtan har verkligen nått sin topp nu. Ibland kändes det som att barnet sjönk varje gång jag ställde mig upp. Dock har jag ju fått veta i tidigare bm-besök att hon redan ligger så långt ner som hon bara kan. 

Kunde/ville inte ta citodon igår då jag tagit det 3 dagar irad några dagar innan och som de flesta vet är jag rätt emot medicinering under min egen graviditet. 

Blir det lika illa denna natt eller värre så har jag nog inte så mkt till val då jag nog sov sammanlagt 30 min under natten som var.

Kom på klockan 8.15, att juste! Jag har ju BM-tid 9.00. Så väckte min lilla familj som ologiskt nog fortfarande sov. Den lilla terroristen brukar inte sova längre än till 7. Vi alla åkte dit, Céline älskar att åka till olika doktorer av de olika slagen av någon anledning. Väldigt intresserad av alla instrument och undersökningar. Mest intressant är när jag får det lilla sticket i fingret och blodet kommer. 

Här hemma har hon sin egna lilla doktorväska som hon leker flitigt med.

 

Besöket gick bra iallafall. Blodtrycket fortfarande lågt, inte så oväntat :). Hb och depå även den bra! Heja mig! 

Barnmorskan lät lite halvt chockad när hon kände på magen "oj, herregud så den sitter fast där nere". Och med det så vet vi även denna gången att barnet är så fixerat som det bara kan bli 😊.

Nu är det verkligen bara att vänta in ankomsten. Min magkänsla säger att med dessa smärtor, värkar å sammandragningar så tror jag att jag är 2-barnsmor inom 5 dygn. Sen kan det självklart dröja. Finns dom som går med fruktansvärda smärtor i flera veckor. Eller så har alla bara olika smärtgränser. Jag vet att min smärtgräns är hög så vi får väl se. Det känns inte långt borta iallafall. Tycker ju att jag plågats en lång tid nu. Men känner mig endå inte helt plågad. Jag vet ju vad jag gett mig in på och jag gick in med inställningen att denna graviditet skulle bli värre än den med Céline. Tror det har hjälpt mig mkt att härda ut både smärtan och tålamodet. Man vet att barnet kommer när det kommer och att smärtan är en del av det man ger sig in på :).

Nu ska jag och min fantastiske blivande man se sista avsnittet av 3e säsongen av Orange is the new black. Lika bra att se det ikväll. Man vet aldrig när man har tid för en lugn tv-kväll snart ;).