Nu när barnet får komma så känns det som den är där inne för att stanna.

Den här natten har verkligen varit den värsta av de alla. Trots min avsky mot att ta medicin för ofta så kom jag till en gräns där jag kände mig tvungen till att ta citodonen inatt igen.

Trots citodon så har smärtan funnits där, hela natten, och hemsk...

Céline har sovit oroligt inatt och fick komma in till oss klockan 3 inatt.

Hon vaknade nu vid 7 imorse, tittar på mig och säger:

"Men mamma är du ledsen?"

Vad svarar man på det? Jo, jag har varit ärlig mot henne hela graviditeten och sagt som det är:

"Ja jag är ledsen, det gör så ont i mammas mage nu när snart bebis är här, men det gör inget för det kommer sluta göra ont sen, så det är ingen fara."

"Ingen fara mamma (klappar mig på kinden), det blir bra när lillasyster kommer".

Jag verkligen älskar att jag har fått en så underbar liten flicka som henne! 

Att vara ärlig i denna situation har varit det bästa. Hon mår inte dåligt över att jag har ont för hon vet att det är okej för mig. Och sålänge hon vet att det är okej kommer hon alltid acceptera det. Hon ger mig lite extra kärlek bara och det är den bästa medicinen för mig i detta läge, för oss båda. Jag vet inte hur många gånger vi pussas å kramas å hon berättar att hon älskar mig! 

Nu hoppas jag innerligt att detta snart tar slut och kommer igång på riktigt. Jag måste få sova ut och återhämta mig om jag ska orka. För just nu är energinnivån på 0.

Det var så enkelt med Célines förlossning. Jag fick ont, vi åkte in, hon kom ut. Denna eviga värk gör mig relativt galen.