Då sitter jag här igen. Inser att det är dax att skriva lite. Både för intresset, det är roligt och på något vis avslappnande att skriva ner sina känslor , tankar och upplevelser.

Närmaste tiden kommer det nog handla mycket om planerna för bröllopet. Sen även om min träning, tankar och självklart om mina 2 små huliganer.

 

Bröllopet var det ja, Finns det något som skapar så mkt nervositet, ångest och stress som ett stundande bröllop?

Först och främst inbjudningar! Inbjudningar, mer börda än glädje. Man har bara ett begränsat antal platser. Vilka ska man bjuda? Hur ska jag tänka? kommer den personen bli arg på mig?

Nu är tack och lov inbjudningarna skickade och gjort är nu gjort. Fantastiskt skönt och det känns som att man till slut har gjort rätt val. Hade man dock haft plats för fler hade det ju varit både lättare och skönare för samvetet.

Ibland önskar jag att jag vore som Glenn. Man känner inte efter så mkt, man tänker inte så mkt på vad andra ska tycka. Men nu när inbjudningara som sagt är klara är det faktiskt en hel del glädje måste jag ju säga :).

 

Brudtärnorna är nu äntligen klara. Som säkert många vet så har jag haft 3 tärnor klara sen en tid tillbaka (Petra, Malou och Eve). Anledningen till att jag valde 3 st är för att jag tyckte 3 kändes som balans, det skulle både se och vara lagom. Men sen kom mina käsnlor igen. Vem bestämmer vad som är balans? Balans är väl endå när jag känner att jag har mina närmsta bredvid mig min stora dag?

I fredags åkte jag ner till min vän Elina som bor i Linköping. En av många fantastiska människor jag har fått lära känna via mina många år som pingisspelare. 12 år gammal var jag när vi träffade varandra på ett pingisläger (Där min handled slutade i benbrott). Sen dess har vi hängt ihop, inte pga benbrottet utan för att jag tyckte att hon hade det där lilla extra. Inget är väl så naturligt och enkelt som med Elina.
Så när jag kom dit i fredags kväll hade jag med mig bröllopsinbjudan till henne och hennes sambo Alex. På baksidan av kortet hade jag skrivit "Vill du bli min brudtärna?"

Jag var väldigt nervös för någonstans finner man ju att en person kan säga nej. Men den känslan försvann ganska snabbt då jag istället möttes av glädjetårar. Så nu är äntligen mina brudtärnor kompletta!

 

Nog om bröllop för en stund och över till huliganerna. Den minsta (som inte är så liten längre, 8,5 månad), är mer vild än tam. Förståndet har inte riktigt kommit på plats än då hon förmodligen har någon form av hybris. Tror att hon kan mer än vad hon klarar av. Så här hemma får man ha på sig vadderad skumgummihjälm. Hon har iallafall lärt sig att hon inte kan gå än och gör mindre tokiga fall. Jättekul att hon vill så mkt och är så nyfiken på livet och allt som är runtomkring. Men ibland önskar jag endå att hon vore lite mer som sin storasyster var när hon var liten, mer försiktig!

 

Céline däremot, hon är Céline... Ja vad ska man säga, haha! Väldigt lugn och snäll. Sålänge allt blir som hon vill... En fantastisk envishet besitter hon samtidigt som hon har 0 tålamod. En kombo som lätt kan sluta i ett utbrott. Och extremt kärleksfull är hon! Vet inte hur många gånger per dag som jag blir överröst av både kramar pussar och omfamningar där hon berättar för mig att hon älskar mig!
"Jag älskar dig mamma, vad skulle jag göra utan dig?"

Ibland har jag så svårt att förstå att hon snart fyller 4 år.

Får ofta höra att hon är så smart och duktig, något som man självklart blir så stolt över att höra. För wow vilka fina tjejer jag lyckats få! Båda tjejerna, så nyfikna på livet och vad det har att ge. Och deras kärlek till varandra är helt undebar att se!

Célines stora intresse nu är nog engelska. Hon vill veta vad det mest heter eller hur man säger olika saker på engelska. Vilket vi självklart uppmuntrar. Så ibland kan man föra små diskussioner med henne på engelska. Tyvärr kan ju det ha sina nackdelar för en småbarnsförälder att ha små barn som förstår engelska då det oftast är det vi använder oss av när man inte vill att dom ska förstå vad man säger. Sen helt plötsligt förstår dom vissa saker man säger och då är inte engelskan lika användbar för oss föräldrar ;).