BM och 28 dagar kvar
Idag så var det ju som sagt dax för besök hos barnmorskan. Allt såg bra ut. Hade väldigt lågt blodtryck men barnmorskan sa att det beror med största sannolikhet på att jag sover så sjukt lite nu. Det kan få blodtrycket att bli väldigt lågt.
Barnet i magen låg tydligen så långt ner det bara kunde och var så fixerad som det bara gick. Så nu är det verkligen bara att vänta in tills barnet är redo att komma ut.
Bebissängen är nu även bäddad och klar, kläderna är även dom tvättade. Så nu är i princip allt färdigt. Känns skönt att ha det klart :). En liten sten har lättat från hjärtat.
Även hemmet är helt 100%igt städat nu! Inte en pryl framme, och inte ens ett dammkorn syns till. Känns som jag är i himlen! Inte för att det var så värst stökigt innan heller men just den där sista extrema storstädningen man vill få till innan barnet kommer. Den har saknats. Men nu är den gjord 😊
Sen min måendestatus idag då. Mkt sammandragningar å förvärkar (oväntat).
Ibland känns det nästan som att ungen är påväg ut! Nästan så att det känns som ungen drar ut en hand och ska vinka åt mig 😂.
Bara ett liiitet tag till
Sängen.. Mmmm... Klockan är i skrivandes stund 12.20. Och jag har inte klivit upp än. Mer än att vara tvungen att släpa mig till toaletten var 30e minut.
Somnade inatt vid ca halv 4. Ibland tror jag att smärtan ska äta upp mig innifrån.
Funderar faktiskt på vad jag ska göra uppe? Kan ju faktiskt lika gärna ligga kvar. Måste väl iallafall upp å göra mig lite "frukost". Göra en toast kanske å lägga mig i sängen tillsammans med den? Blir en schysst dejt!
Det värsta är att mina boahormoner stiger mig åt huvet! Vill ha allt helt kliniskt rent å 100% färdigt inför syskonets nedkomst. Man kanske skulle anlita någon att komma å städa? Känner någon sig manad så är det bara att höra av sig ;).
Något som för övrigt glädjer mig enormt mkt är att en helt fantatsisk vän flyttar upp hit till Västerås 1 juli! Är så sjukt glad för det för hon är en sån som gör en glad i alla lägen! Och hon är faktiskt också gravid och beräknad 5 dagar efter mig! Så nu spritter det verkligen i kroppen av lycka!
Åh saknar hennes humor och skratt och lättsinnigheten hos henne!
Ja jag är mer positiv idag än igår, humöret går upp å ner. Men när man ibland får lite positiva medgångar, exempelvis goda nyheter om vänners flytt så blir allt bättre. Ibland behöva det bara små saker för att göra en gladare å ibland kan det behövas en rejäl kraftansträngning 😉.
Nu tänkte jag faktiskt ta å fixa till en dejt åt mig med toasten!
30 dagar
Idag är det endast 30 dagar kvar tills beräknat! Underbart!
Dock kunde väl denna dagen börjat bättre...
För det första så har hela natten varit ett rent helvete. Så mkt värkar och så mkt nerver som kommit i kläm hela natten, har varit på toaletten mellan var 15e-30e minut. Behöver jag säga att jag är helt slut?
Nu på morgonen ringde dom från barnmorskemottagningen, oväntat? Nej nästan så jag har väntat på det här samtalet.
Ja även denna gången blir jag tvungen att byta barnmorska. VARJE besök har dom ringt och behövt boka om mig. Hade det varit en engångsföreteelse hade jag inte brytt mig men med allt strul som varit varenda besök och med alla hormoner i kroppen så började jag störtböla. Man vill gå till samma barnmorska som följer upp en och som vet hur hela ens graviditet varit. Inte hoppa emellan hela tiden. Jag kan verkligen inte förstå hur jag kunnat ha sån otur. Har bara lust att skita i det här jävla besöket på torsdag. Sen kommer semestertider å då får man byta för att ordinarie e på semester...
Gud hatar mig. Först straffar han mig för att jag önskat mig en längre förlossning för att jag tyckte att min förra med Céline gick för snabbt.
Då börjar han med att plåga mig med förvärkar å sammandragningar redan från vecka 25 som blivit värre å värre för varje vecka. Men han nöjer sig inte där. Han vet att det sista jag vill är att hoppa mellan olika barnmorskor.. Han tycker verkligen inte om mig. Han tycker väl att jag är otacksam.
Sämsta dagen i hela mitt jävla liv. Nu tänker jag dra täcket över huvet och ligga kvar resten av livet!
Lugn midsommar
Midsommar spenderades hemma hos svärföräldrarna. Enda sedan jag och Glenn blev tillsammans har vi spenderat midsommar tillsammans med dom. Trevligt om jag får tycka själv. När man är med i olika graviditetsgrupper på internet inser man att alla har inte den turen som mig att ha fantatsiska svärföräldrar!
Sedan slog det mig! Här borde jag inte vara! För varje gång senaste tiden vi umgåtts med dom har jag behövt åka till sjukhuset efteråt 😂.
Men den här gången klarade vi oss.
Och nu är det faktiskt bara 12 dagar kvar tills jag har gått fulla 37 veckor och bebis får faktiskt komma då. Vilket innebär att idag är det 32 dagar kvar till beräknat! Det är ju bara 1 månad! Herregud, även om den senaste tiden har varit extrem långsam och ensam här hemma så flyter ju endå tiden på. En månad? Om en månad så har jag förmodligen mitt barn på bröstet, om inte tidigare då. Att gå över tiden är på något vis totalt uteslutet. Av både mig läkare å barnmorskor.
Dagarna går iallafall, förvärkar å sammandragningarna gör sig påminda varje dag. Blir värre å värre nu ju mer det närmar sig också. Ibland är smärtan outhärdlig.
En känsla av att det ibland är på gång är aldrig långt ifrån än. Dock vet man ju att såhär går ibland folk flera veckor utan att något händer.
Den där känslan av att inte veta att: Har jag ett barn om 6 timmar eller om 4 veckor?
Med Céline var det på något vis enklare. Med henne var jag inställd på att hon skulle komma ca 2 veckor tidigare, men inte tidigare än så. Hon kom 11 dagar innan beräknat så där var väntan inte lika långdragen.
En annan sak som är bättre med att vänta andra barnet är väl endå också att på ett vis känner man väl att tiden är mindre frustrerande att vänta in. Man vet att barnet kommer när det kommer. När jag var gravid med Céline så var alla dagar en lång väntan oavsett om jag på något sätt "planerat in" att hon skulle komma 2 veckor tidigare.
Tålamodet denna gången är större än första gången. Och jag kan verkligen känna att jag är tacksam att det är min andra graviditet som blivit såhär än om det hade varit min första. Då hade jag inte varit mkt människa 😂
Midsommarafton 35 fulla veckor
Ibland blir det svårt praktiskt
Hej å hå! Trött mamma deluxe.
Denna natten har tyvärr inte den heller varit den bästa. Massa sammandragningar å förvärkar å ett extremt tryck neråt som fått mig till tårar.
Undrar hur länge jag ska gå såhär.
Vid 5 inatt började det avta och man somnade av utmattning.
Vaknade sen vid 10.30 av sammandragningar men har ju endå fått sova några timmar :).
Har varit många tankar i huvet om hur man ska göra nu. Glenn kan ju inte baa gå hemma från jobbet bara för att risken är stor att jag ska föda vilken dag som helst. Anledningen till att jag oroar nig är ju för att Céline föddes ju på ett par timmar så risken är stor att samma sak sker igen när det väl är dax.
Hur ska man göra? Ska man ringa ambulans? Vem hämtar Céline på förskola? Hinner Glenn till Förlossningen om han skulle hamna i Stockholms köer?
Jadu. Hade man vetat att man skulle ha en förlossning som tog lika lång tid som "en vanlig" hade man väl inte suttit lika bekymrad. Men jag tror nog att det bästa är väl bara att gilla läget och se vad som sker den närmaste tiden. Allt löser sig på ett eller annat vis.
Från och med måndag kväll kommer iallafall min mamma att finnas här fram tills barnet kommer. Hon kommer även sova här dom nätter vi känner att det behövs.
Det är väl egentligen dagarna fram tills dess som är lite oklara :).
Hittills har vi haft underbar hjälp från nära å kära under min sjukhusvistelse! Så när det väl är dax kommer nog fortfarande hjälpen att finnas från ett eller annat håll :)💖.
Hemma är alltid bäst
Som vissa vet så har ju jag varit inlagd nu sen lör/sön natt. En tid som känts som en evighet.
Allt började lör/sön natt klockan 1. Vaknar av magsmärta. Precis som ja gjorde med Celine och 3 timmar senare var hon ute.
Ställer mig upp för att gå på toa och smärtan blir totalt ohanterbar. Allt blir helt svart å känns som jag ska svimma. Glenn åker iväg och hämtar min bror på en gång så han kan ta hand om Celine så vi kan åka iväg till sjukhuset.
Tänk så snabbt allt kan gå ibland!
Väl inne har jag ju sammandragningar, tappen har krympt ytterligare 10mm sen 13 dagar tillbaka.
Får värkavstannande medicin trots att jag kommit in i v.34. De ville iallafall ge det ett försök sa dom.
Allt lugnar sig lite och vi får försöka sova lite. Lättare sagt än gjort. Vaken resten av natten. På morgonen har jag så ont så jag bara spyr.
På ackis konstaterar dom att neoavdelningen (för tidigt födda barn) är helt full och jag måste flyttas ifall förlossning kommer igång. Vårat första önskemål blev självklart Danderyd då det var där vi födde Celine och allt var helt perfekt!
Tyvärr är det fullt i Stockholm så klockan 7 söndag kväll flyttas jag till Västerås.
I ambulansen påväg dit startar allt upp igen och jag får ytterligare en dos bricanyl (värkavstannande).
Sammandragningarna när jag kom in var inte nådiga. Min mage såg ut som ett T.
Får ett rum ovanför förlossningen vid 22 tiden på kvinnokliniken. Då vill dom gärna ge mig mer bricanyl och sovdos (morfin och oxascand).
Jag själv tyckte det var fruktansvärt jobbigt att överväga att ta detta då en läkare lovade under min graviditet med Celine att en medicin jag åt under hela hennes graviditet inte kunde påverka henne vilket den tyvärr gjorde när hon kom ut. Sen dess är jag väldigt anti medicinering över huvud taget under graviditet.
Barnmorskan var dock fruktansvärt duktig, bra och tillmötesgående och la fram alla för och nackdelar med detta. Då jag inte sovit nästan något alls de senaste nätterna insåg jag att det fanns fler fördelar för mig att ta det än att låta bli.
Strax innan midnatt fick jag sovdosen och jag tror jag somnade innan 12 endå. Sov som en stock hela natten.
Vaknar måndag morgon av ronden. Fortfarande helt groggy och borta av sovdosen jag fick. Var väl inte riktigt redo att svara på massa frågor när man fortfarande är halft drogad. Tyvärr var det även en mkt otrevlig och otillmötesgående läkare. Så mitt första möte med honom blev inget vidare. Till eftermiddagsronden var han fortfarande lika oproffisionell och jag ville bara gråta.
För det första så kunde han aldrig ha läst mina journaler som akademiska skickade med. Enligt honom skulle det inte föda barn fören v.39 (vet inte om det var sagt skämtsamt eller om han bara var less på sitt liv som läkare), jag skulle minsan upp och gå promenad och röra på mig och fick kommentarer som "du kommer inte föda barn på promenaden", han skulle peta i mig mer bricanyl m.m.
Jag har blivit tillsagd att jag ska röra mig så lite som möjligt då rörelse kan starta igång förlossningen på mig då min tapp påverkas mkt av det. Dessutom kan han inte läst hur snabbt min förra förlossning gick m.m. Fanns en del saker för honom som han borde läst...
Efter att han gått ringde jag upp Glenn. Var så jävla ledsen på att bli så illa och arrogant bemött varpå han i sin tur ringer ackis och rådfrågar dom varpå han får prata med en läkare som haft mig under min tid där. Dom tyckte självfallet att allt var fel och att veta att man har det på sin sida kändes betryggande.
Och att han ville trycka i mig mer bricanyl hela tiden ger bara en ökad risk för barnet och stressar upp det i onödan. Han ville att jag skulle gå på en daglig dos i tablettform 3 ggr dagligen (hade i spruta de andra gångerna). Dessutom om man tar det som en daglig dos gör den snabbt inte den effekten den ska ge... Förresten så finns det inga studier som tyder på att tablettformen ger effekt och han ville ge mig i förebyggande syfte. Hade han åter igen bara kollat vad jag tycker om medicin hade han vetat om det med att jag vill inte ta mer än nödvändigt och att jag sagt ifrån mer bricanyl.
Mellan måndag/tisdag natt drar värkarna igång igen. En ctg körs och det är regelbundet. Jourläkaren vill att jag ska ta bricanyl fast jag sagt igår att det får vara bra nu. Jag hade hittills fått 4 doser och vill barnet komma ut nu som dom på ackis sagt så finns det en anledning till att barnet vill ut nu. Man kan ge det något försök men att försöka stanna upp det flera gånger dagligen stressar bara upp mer än vad det ger nytta. Så vi valde att gå på ackis råd istället för deras råd. Och jag instämmer med dom!
Så inatt trodde jag att det faktiskt det skulle bli barn.
Men plötsligt avtog värkarna och likaså smärtan.
Smärtan fanns dock kvar till en viss grad som en molande mensvärk.
Så denna natt har det nästan blivit 0 sömn också.
En ctg till kördes på morgonen nu med även den med en hel del sammandragningar av olika styrkor. Strax efter det var det dax att spy igen...
Ett möte till med läkaren på morgonen. Denna gången var även Glenn med och kändes väldigt skönt att ha han vid min sida. Även han kunde konstatera att denna läkaren var ju inte av förstaklassigt skala. Dock var han inte lika otrevlig mot mig nu när Glenn fanns vid min sida. Nu fanns även en liten "ödmjukhet" som sa att han kan tyvärr inte veta om det skulle bli barn om några timmar eller i v.38.
Vi fick alltså göra valet om vi ville vara kvar eller chansa på att åka hem. För mig var valet ganska lätt på sätt och vis. När man blir bemött på ett så dåligt vis som av honom känner man att det finns i princip ingen anledning till att vara kvar då han inte verkar veta bakgrundsförloppet av min graviditet över huvud taget. Vi har 30 min till Västerås och 40 min till akademiska. Så vi väljer på att chansa och komma hem och hoppas att barnet inte väljer att komma extremsnabbt så vi hinner in till akademiska (kommer aldrig välja Västerås nu när jag vet hur det är där!)
Så nu sitter jag här hemma, i min soffa och ska vara mer soffpotatis en någonsin. För några dagar sen var jag bitter över att vara tvungen att sitta i denna soffa men nu med facit i hand inser jag att den här soffan är så mkt bättre än Västerås alla dagar i veckan! Strax kommer även Glenn hem med Céline som varit på förskolan. Jag har saknat henne så mkt så jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor när jag strax ska få krama om henne igen!
Dock innebär detta nu att Céline kommer behöva gå förskola 5 dagar i veckan nu. Att ta hand om henne kommer bli alldeles för mkt :(. Glenn kan förhoppningsvis jobba halva dagar ute och halva dagar hemma så han slipper Stockholms köer ifall något kommer igång.
Så nu sitter jag här hemma i min soffa. Vår soffa! Vår tv! Min musik! Vårt hem!
Jag sitter verkligen hellre här hemma med mina sammandragningar å förvärkar dagligen å känner efter om det kommer urarta sig. För här i vårt hem finns det massor av värme och kärlek. Och det är nog den bästa medicinen av allt💖.
Blir smärtan för olidlig och jag får i princip 0 sömn får man väl överväga att kanske få åka å ta någon sovdos någon gång ibland. Jag måste ju orka att föda också :).
Tror jag lyckats sammanfatta detta så kort som möjligt. Även om det är förfärligt mkt att läsa. Men nu har jag iallafall gjort min plikt till mig själv och dokumenterat detta så jag har kvar det i mitt minne.
Något jag kan konstatera är ju att denna graviditet har varit så olik Célines som den bara kan bli.
Terroristen är död!
Denna natten blev det ju inte mkt till sömn. Sjukt trött men vet ni vad? Jag älskar sommarn! Men finns 2 negativa saker med sommarn. Det ena är att jag måste gå runt å bära på en spruta var jag än går ifall en geting skulle välja att sticka mig. Och det andra är myggor! Äckliga jäkla myggor!!! Dom smyger sig in i ens hus när man minst anar det och väljer att göra en natt till en ren plåga. Har försökt att ta den jäveln hela natten men misslyckats. Och när man ger upp om att få den dödad och precis håller på att somna in hör man det där förbannade irriterande ljudet komma närmare å närmare igen. Och så är processen igång igen. Med alla hormoner i kroppen så är det ett under att jag inte möblerat om hela sovrummet inatt av ren ilska.
Men sen, vid 05.20 när jag gett upp hoppet, ser jag den lille jäveln. Han sitter så fint där i ett hörn uppe i taket. Jag tar en tröja snurrar ihop den så den blir extra hård och slår till hårdare än nödvändigt. Ha! Där fick jag dig din lilla motherfucker! Segern är min!
Jag lägger mig ner och njuter av segerns sötma. Håller precis på att somna in och just då, klockan 05.30 ringer Glenns klocka.... Behöver jag säga att lyckan var total?... Inte nog med det så blev det krig i magen efter det...
Lyckas somna in iallafall vid halv 7. Klockan 7 kommer Céline in i rummet. Snälla gode Gud! Låt henne somna om bredvid mig!
Jag blev bönhörd! Klockan 8 vaknar hon, tack för det älskade flicka! Så vi ligger och gosar i sängen ett tag. Hon sätter sig sen upp och drar ner täcker som vanligt och pussar på sitt syskon och berättar att hon älskar bebis. Tittar sedan på mig och frågar "Mammaaaa, kan jag inte få titta på tv'n? Snääääääällla snääällaa snälla?"
Det blev svårt att säga nej.
Slår på tvn och jag lägger mig och slöar i sängen en timma innan hon kommer in med ett stort leende på läpparna och vill ha frukost. Även med grov sömnbrist måste jag säga att livet känns ju rätt lätt när man har en så underbar flicka att dela sin dag med. Sagt och gjort så blev det frukost, sedan ut och fylla poolen. Ett nöje hon gillar 😊.
En dag som denna är svår att vara bitter över att inte kunna göra något. Klagar inte på att sitta i solen och steka det bleka fläsket 😎.
En kall alkoholfri öl, boken "50 nyanser av honom" i handen och på stereon spelas "dina färger var blå". Jag har det rätt bra just nu och har en rätt skön sommarkänsla i kroppen!
Då och då kommer Céline och kramar och pussar på både mig och magen och ger mig så mkt kärlek och komplimanger. Jag är lyckligt lottad som fått en så fantastisk tjej som snart ska få bli storasyster ❤️
En annan sak jag är oerhört tacksam över är att ha flyttat från lägenheten! Lägenheten 3 trappor upp utan hiss. Gissa om jag verkligen hade varit fånge i mitt eget hem då? Nu har jag möjligheten att sitta ute på terassen i soffan och bara njuta av solen medans Céline kan leka i sin lekstuga, sandlåda och i poolen. Vi har det rätt bra vi idag :)
Dax nu att försöka få fröken "jag är inte trött" att sova lite grann. En uppgift som är lättare sagt en gjort. Självklart hoppas jag det går så jag själv får chansen att ta igen nattens missade sömn.
Hjälp mig någon!
Det här funkar inte! Absolut inte! Kommer snart att få ett psykiskt sammanbrott!
Jag orkar inte gå hemma en dag till! Den här livsstilen passar inte mig för 5 öre! Jag vill ut! Springa runt som en tok i butiker, ut å fixa i trädgården, göra allt utan att känna mig begränsad! Men främst vill jag jobba! 😢.
Borde förstått att det inte skulle dröja länge innan duracellkaninen Lollo skulle bli galen. Nu har jag gått hemma sen 1 juni. Grattis Lollo! Du klarade 10 dagar!🎊🎉🎈.
Okej men om jag ska försöka tänka positivt nudå: Går in i vecka 35 imorgon, dvs 34 fulla veckor avklarade och idag är det 42 dagar kvar till beräknat. I v.37 får bebis komma! Alltså är det bara 21 dagar kvar! Men imorgon innebär också att skulle bebis vilja komma så kommer dom inte att försöka stoppa förlossningen om den sätts igång. Ju tidigare barnet kommer desto större risk för komplikationer. Okej Lollo, håll dig lugn i 21 dagar till! Sen kan jag ut å springa ett maraton! nej föresten! Jag ska köra ett triathlon! En ironman till och med! 21 dagar tidigare kan barnet komma!
Åh dessa 10 dagar e de långsammaste i mitt liv å jag vet att ja ska gå 21 dagar till och bara vara heeeelt lugn! 😫. Det är lixom det dubbla.
Så vet ni vad? Kom hit vettja! Gör en galen gravid flodko lite lycklig! Ta med hockeypulver å vattenmelon så får ni en pluspoäng! Jag bjuder på kaffe eller alkoholfritt!
Barnmorskebesök
Hej å hå vilken fruktansvärd dag jag hade igår. Som sagt, jag vet att det var självförvållat men trodde aldrig att det jag gjorde skulle ge en sån stor effekt. Vet inte hur mkt jag grät av smärta igår men det är väl sånt jag fick ta. Har lärt mig en läxa nu och det är att man inte ska ha kul och skratta när man är gravid. Man ska sitta i en soffa, helst få lite mögel på öronen också. Då vet man att man är tillräckligt stilla.
Mkt smärta resulterade i citodon till kvällen och även då tog det lång tid innan jag somnade. Somnade runt 03.15 men Céline tog lite sovmorgon iallafall till 7.15. Så lite har man fått sova iallafall.
Klockan 9.30 kom mamma för att hjälpa till här och strax efter det ringer dom från Bm-centralen (barnmorskecentralen för den som inte förstår) och undrar om jag inte kan byta tid idag. Får även då veta att jag ska gå till annan barnmorska (igen!!??) för att min ska gå en föräldrautbildning på eftermiddagen. (I helvete tänkte jag). Jag har fått hoppa runt tillräckligt. Tillslut lyckas vi lösa det och jag får en tid hos MIN barnmorska och nu har dom även gjort anteckningar om att jag inte ska behöva bli runtflyttad mer. Tack för det!
Hos barnmorskan såg allt jättebra ut. Blodtrycket var kanon! Järnvärdet var bättre än bra och det glädjer mig med tanke på att det varit relativt uselt innan. Sf måttet hade ökat perfekt och bebis hjärta lät precis som det skulle.
Bebis ligger färdigfixerad och väntar nu på att få komma ut. Spännande! Men får gärna ligga ett tag till och gotta sig i min mage :).
Har även fått med papper om förlossningsbrev hem och lite annat. Bokade även upp resten av besöken. Sista besöket struntade vi i att boka då bm kände sig rätt säker på att vi inte kommer behöva den tiden ;). Kommer säkert därför helt otippat gå över tiden bara för därför 😂.
Hästar och fest
Ja det är väl så gårdagen såg ut.
Imorse när jag vaknade ville jag att familjen skulle hitta på något gemensamt. Bara för att jag inte får göra något vill jag inte låsa oss. Så då börjar man undra, vad ska man göra?
Tillslut kom vi på att det är sm i hästhoppning, dressyr, terräng m.m i Strömsholm. Perfekt! Då tar vi med oss en stol till mig så kan Glenn släppa av mig vid ingången!
Och ibland har man sån fantastisk tur så att farbrors företag var med och sponsra och vips så hade man fribiljetter också. Tusen tack för det :).
Céline tyckte det var jättekul att titta på hästarna och när en häst inte rev det sista hindret sa hon "Ja bravo! Hästen vann" haha.
Vi blev inte så långvariga där utan åkte sedan hemåt igen.
Och för mig nalkades det personalfest. Var först hemma hos en arbetskollega och käka och sedan drog vi upp till gånstaspåret, skjuts fick man också, tack för det. 😊.
Kan säga att det var längesen jag skrattade så mkt som jag gjorde då. Så det var en helt fantatsisk dag verkligen! Tyvärr så kändes det både igår och idag att det var lite övermäktigt för mig. Så idag blir det nog liggläge hela dagen. Jag vet, självförvållat! Men jag tog det så lugnt jag kunde men var väl endå inte tillräckligt. Fast man säger ju också att ett gott skratt förlänger livet, eller hur? Och igår skrattade jag en hel årsomgång så måste ha gett något positivt också 😉.
En annan tanke som slagit mig är att livet skulle vara mkt lättare om en rullstol fanns med i bilden 😂. Då skulle vi fortfarande kunna göra allt vi tänkt göra innan bebis kommer.
Lite kan göra så mkt!
Igår så blev jag så glad! Min kusin ringde och ville att jag skulle äta lunch med honom. Jag kör inte bil nu när det är som det är. Så han kom och hämtade mig och körde upp oss till stan så jag fick äta en sushi och komma hemifrån. Evigt tacksam för det❤️. Gjorde verkligen hela min dag! 😊
Njuter i solen 😊💖
Idag är det första dagen jag blir helt ensam hemma med Céline. Måste säga att jag varit väldigt nervös för detta då man kanske inte vet vilket humör hon är på och hur mkt jag ska behöva "jaga" henne. Men hon har varit världens snällaste! Klart hon inte blir glad när hon inte alltid får som hon vill men vem blir inte bitter över det? 😉.
Fint och fantastiskt väder idag vilket innebar att hon nu tyckte det var dax att fylla poolen och få bada. Och duktig som hon är så säger hon att hon ska fylla poolen "du ska inte bära!" Haha alltså hon e ju för underbar 😍. Men vi hjälptes åt och tog små bunkar och fyllde poolen i ett lagom tempo. Hon höll sig sysselsatt iallafall 😉.
Igår kom även skötbordet upp! Så nu har vi börjat göra i ordning för bebis ankomst. Var på tiden 😋.
Fylla poolen
Bada och åka rutschkana i vattnet var awsome 👍
Nu när jag äntligen uppnått mitt mål så kan jag ju äntligen säga att jag klarade det! Beach 2015! Årets form 😊 Välkomnar vecka 34 :)
God underbar morgon!
Tänk att det bästa sättet att vakna på är nog att höra Célines små morgontrötta steg komma mot sovrummet. Att hoppa upp i mammas å pappas säng och bara morgonmysa. Sedan sätter hon sig upp ler kollar på mig och säger "god morgon mamma", pussar mig, drar bort täcket och säger "god morgon bebis" och pussar och klappar även magen.
Denna underbara flicka är något extra. Hon är ett otroligt smart och förstående barn! Hon förstår och lyssnar så mkt! Det är så skönt att ha fått ett barn som är så intresserad av att lära sig och förstå något nytt varje dag.
Igår fick jag en tillsägelse av henne när jag ställde mig upp från soffan: "Sätt dig ner mamma! Du ska vila!" Haha ja vad säger man? 😂. Även imorse sa hon till magen "Du får inte komma ut än, du är för liten!"
Kan inte förstå att min lilla flicka redan är 3 år och kan och vet så mkt!
Att få vakna med denna kärleken är det bästa som finns utan tvekan 😊.
Igårkväll var en sån där kväll jag var tvungen att ta smärtstillande. Att något kan göra så magiskt ont är sjukt.
Så ont i magen med såna ilningar i hela låren ner till knäna.
Ibland så undrar jag hur nära förlossningen egentligen är. Såhär hade jag på ett ungefär med Céline när det nog var ca 14 dagar kvar innan hon kom om jag inte minns helt fel. Dock behövde jag iallafall inte äta smärtstillande med Céline ;).
Nej nu ska jag ta å sätta mig i soffan med prinsessan och se på bamse, sen kommer min mamma och ska lämna Céline på förskolan. Har jag sagt attj ag har värdens bästa mamma föresten?
Kanske förflyttar mig från soffan ut på altan och njuter i solen sen. Ska tydligen bli fantastiskt väder idag! :)
50 dagar till bf
Idag är det 50 dagar kvar till beräknat. Men sen får vi ju som sagt se. Skulle lika gärna kunna vara 1 dag som 64.
Låg i sängen idag fram till 11.30, undrar när det senast hände?
Fick även mina sjukskrivningspapper idag på posten som måste lämnas ner till jobbet. Slog mig verkligen nu att jag ska verkligen bara vara hemma dessa dagar. Inget jobb, ingenting.. Att läsa "hotande förtidsbörd" låter dock inte så lockande. Måste bara vänja mig.
Det tråkiga är ju att hela första delen av graviditeten var jag sjukskriven och gick verkligen tillbaka till arbetet med glädje med förhoppningar om att kunna jobba hela vägen fram. Och nu står man här med 7 veckor kvar till beräknad bf och vet att det inte blir mer arbete. Jag kommer aldrig förstå mig på människor som hellre går hemma än att jobba! 😉
Idag är min fantastiska mamma här då Glenn kommer hem sent ikväll. Inte alla som har en husa som städar, diskar, lagar mat och tar hand om barn och barnbarn. Evigt tacksam att jag har min mamma som gör så mkt för oss när vi behöver det 💖.
Man märker att kroppen är mer påfrestad av detta än vad den varit innan då en åktur fram och tillbaka till förskolan med mamma för att hämta Céline var tillräckligt för att utlösa värkarna igen. Men för övrigt har det ju faktiskt varit lugnt idag! :).
Äntligen löst och välkommen på nytt!
Nu har jag efter många om och men lyckats öppna upp bloggen igen. Mest för min egen skull då våran andra skatt bakas i magen. Redan gått 32+4 i graviditeten. Men eftersom jag bloggade så mkt med Céline så tänkte jag att jag ska fånga in det sista av Célines kommande syskon och senare kunna läsa om likheten och olikheten.
Jag kommer nog inte lägga ner någon tid på att uppdatera och fräscha upp sidans utseende utan den får vara några år gammal ;)
Min tanke är att berätta om dagen som varit men samtidigt skriva om lite återblickar av det jag minns av graviditetens tidigare skede.
Så var ska jag börja?
Varför inte gå tillbaka till den 29e maj? Då det var exakt 3 år sen våran fantastiska prinsessa tittade ut!
En fredag var det denna dag, Glenn han jobbade men kom hem relativt tidigt. Vi fick besök av min bror och min morfar och hans fru Märit. Vi hade lyckan att även få ha lilla L här på besök med övernattning också. Det uppskattades mkt av Céline då hon ser upp till denna fantastiska lilla tjej så mkt :) Céline fick enorma paket och även små paket. I Célines paket fanns bland annat en lekstuga, en sandlåda, en rutschkana, prinsessklänningar och prinsesskor. Kalaset fick hon ha på söndagen och det blev väldigt lyckat om man tolkade Céline rätt iallafall! Tänk att få ha alla människor man älskar runtomkring sig samtidigt. Så tusen tack till alla som kom! Hon var så lycklig våran lilla tjej och så glad för alla fina presenter hon fick! Hon leker med allt och då vet man ju att man har prickat rätt i inköpen av saker ;)
När nästan alla gäster gått började jag känna att sammandragningarna och förvärkarna kändes fruktansvärt mkt. Har haft mycket sen vecka 25 men efter dom kollarna vi har gjort har vi iallafall fått veta att dom inte påverkar mig så att bebis vill titta ut tidigare. Vilket varit fantastiskt skönt att veta.
Så i söndags beslöt vi oss för att åka in och kolla bara för säkerhets skull då jag haft mycket 3 dagar i sträck.
Tyvärr fick vi veta att tappen (cervix) blivit påverkad och jag måste ligga kvar över natten för observation. Jag var mer eller mindre helt inställd på att inget skulle ha påverkats denna gången heller, det hade ju inte gjort det innan. Varför hade det påverkats nu? Skulle bebis komma nu eller? Jag kände mig helt paff och inte alls redo för att kanske bli mamma igen! Mest för att bebis inte är färdigbakad än. 40 veckor är en full graviditet, inte 32 veckor!
Som tur är så har ju allt gått bra nu som ni säkert förstått eftersom bebis ligger kvar än i magen. Det som kommer bli annorlunda i mitt liv nu är att jag är helt sjukskriven från arbete och ska helt enkelt bara vara 100% soffpotatis. Så här sitter jag nu. Min första dag hemma som soffpotatis. Så vad gör man? Céline går på förskolan.
Hmm... Jadu. Man slår på tv'n, kollar serier, äter lite melon, tar upp telefonen, kollar fb, instagram, Aftonbladet, bloggar m.m. Fick även besök av Eve och min mamma. Tacka gudarna för det!
Det roliga är ju att när man väl har tiden att sitta och bara sega så njuter man av den. Men nu när man är ordinerad att inte göra något, då är det det sämsta som kan hända! Nu vet man att det är såhär mina dagar kommer se ut fram tills det är dax för barnet att komma ut från magen.
Jag hade verkligen sett fram emot att få arbeta fram tills barnet skulle komma. Men ibland blir det inte alltid som man tänkt sig. Nu är ju detta en begränsad tid mitt liv kommer vara såhär. Så det är väl bara att bita ihop och jag får vara glad att barnet i magen är kvar. Märklig känsla att veta att jag kan påverka barnet att det kommer alldeles för tidigt om jag gör för mkt. Så här sitter man hemma. Halvt livrädd att lyfta ett mjölkpaket för mycket! Haha! Nu ska det till mer än så skulle jag tro, men som sagt så är jag ändå väldigt rädd att råka anstränga mig för mkt.
Så imorgon får nog jag och sambon ta oss en funderare på att ta och göra i ordning inför barnets ankomst. Åtminstone ha packat en BB-väska. Nu vet man verkligen inte om barnet tänker stanna 1 dag eller 7 veckor.
Jag hoppas verkligen att sammandragningarna och förvärkarna ska avta något. Som det är just nu drar det ihop sig väldigt mkt bara av att göra små enkla grejer. Så håller alla mina tummar och tår att några dagars vila ska ge effekt och jag iallafall kan göra lite mer än att sitta i en soffa :)
Känner nu att detta blev ett magiskt långt inlägg och det får nog räcka här. Finns fler dagar i veckan att skriva på ;).
Lite paket
Här öppnas paket för fullt!
Célines fantastiska tårta gjord av "My little gardenhouse"
Elsa från frost är den stora favoriten och klart att man ska ha samma klänning som Elsa själv 💖
Soffpotatis
Soffpotatis
