Dax att försöka gå in i verkligheten
Att försöka låtsas att man inte är gravid för att försöka få tiden att gå fortare var ju bara töntigt att försöka med.
Och att vara bitter gör heller inte så att tiden går fortare. Dock har jag försökt vara glad idag. Men när man märker att allt gör ont och att allt är en kraftansträngning så blir allt plötsligt jobbigare i en rasande fart.
Jag börjar känna mer å mer som min mamma gjorde under sista tiden av hennes graviditet och idag gjorde jag som hon gjorde: Drog täcket över huvudet och hoppades att det skulle göra någon nytta.
Jag vet att jag är så sjukt gnällig nu men nu VILL JAG VERKLIGEN INTE VARA GRAVID LÄNGRE!!!
Jag vet inte hur jag ska orka ta mig till skolan imorgon och jag vet inte hur jag ska orka dessa dagar som är kvar. Varför kan man inte bara få bestämma när bebisen ska ploppa ut!?
Jag vet inte hur jag ska kunna förklara min frustration men det här är något av det mest drygaste, jobbigaste och mest irriterande jag varit med om. Och det är nog mest för att JAG VET INTE NÄR BEBISEN KOMMER!!! Så sluta fråga hur det går för jag vet inte om det är 1 dag eller 35 dagar och det gör mig GALEN!
Det här blev nog mitt bittraste inlägg någonsin men kände verkligen att jag behövde skriva av mina känslor och min frustration. Tror nog ingen fattar hur jag känner. Jag vill bara skrika rätt ut, slå på något, gråta, stampa i golvet! GAAAHHH!!!!