Då är man tillbaka igen. Man vet aldrig när det blir.
Mycket har hänt både med mage och allt men känns inte som allt är värt att dokumentera. Har även hört att min kommentarfunktion är ur funktion. Tyckte ni var snåla på kommentarer ;)

I början av mars var jag ner till Skåne och träffade kusiner och faster. Var verkligen en riktig energikick!
Sen dess är det inte mycket som hänt.
Har fått säga ifrån praktiken på förskolan. Foglossningen har blivit för mycket. Så det man gör nu är att försöka klara av skolan och jobbar ibland när kroppen känner för det.

För en vecka sedan fick ja å Glenn åka in till Danderyd. Jag hade svimattacker, yrsel, skakningar, orkeslös och tappade saker hela tiden. Det enda läkaren kom fram till är att han kände sig rätt säker på att det var en bieffekt på en medicin jag fått äta alldeles för länge. Han brukar ordinera ut den max 1 vecka och jag hade fått äta den i 50 dagar. Känns inte som att jag tänker gå tillbaka till min husläkare igen! Blev ju livrädd att något var fel på våran bebis! Men läkaren sa faktiskt att bebisen mådde bättre än perfekt! Bebisen låg tydligen "bättre än vad man kunde göra" i skalan i den veckan bebisen var i. Var helt fantastiskt att höra att man har ett så starkt barn i sin mage.

Apropå stark. Bebisen är en väldigt aktiv liten filur numera. Den har fixerat sig nu och är redo att möta världen!
Igår fick jag en riktig känga som hette duga. Låg i badet och rätt så de var så sparka den till som den aldrig gjort tidigare. Gjorde så sjukt ont i revben och lunga. Förstod inte var ungen fick sån kraft ifrån!

Och i fredags/lördags natt så trodde jag helt seriöst bebisen var påväg. Hade såna sjuka förvärkar och sammandragningar att ja inte visste var ja skulle ta vägen. Så höll de på i typ 2 1/2 timma tills det började lugna ner sig. Man kanske borde ringa barnmorskan om det. Kan ju vara bra om dom vet om det så inte bebis har planer att hoppa ut såhär tidigt! Vi har ju faktiskt 9 veckor kvar.

Och att vara gravid är inte så glamouröst som vissa tror. Kan vara ärlig med att säga att jag inte gillar att vara gravid. Det enda härliga med graviditeten är att känna livet i magen och att vidröra magen och känna det lilla livet där inne. Det är helt fantatiskt! Men sen allt annat! Jag är så less på det! Man sover sjukt dåligt, nästan ingenting. Man har ont överallt. Man grinar för ingenting, man kan inte sporta (saknar faktiskt att röra på mig) och man känner sig väldigt tjock och värdelös. Alla reagerar olika på graviditeter och jag känner att det är något som inte ligger på min topp 3 lista. Visst väger det lilla miraklet i min mage upp det jobbiga men man blir bara mer å mer sliten för var dag som går, fast samtidigt kommer jag 1 dag närmare bebisen också.

Så ni som säger att ni också vill vara gravida (det sa jag också förut). Vänta tills det blir eran tur så kan ni få uppleva "den glamourösa graviditeten"
;) Igår fick jag ett riktigt utbrott och låg och storgrät för att vi inte hade någon cola hemma. Till slut fixade vi så jag hade cola hemma och jag var lite lyckligare. Cola och choklad har blivit min stora drog. Igår tog jag chokladbollar och hällde på chokladsås.
Pizzasallad är jag rätt galen i också :)

Okej jag hade visst en del saker jag ville dokumentera. Kommer vara rätt kul att läsa allt det här när det lilla knytet kommit och se vad man gått igenom. Och jag tror jag vet redan nu att man tycker det är värt varenda svår stund man haft :)