Damn vad dålig jag är på att skriva.
Kan bero på den tidsbrist jag har på att sitta vid datorn.

Men som nog alla vet är det jullov. Ett jullov som har varit blandat med både skratt och tårar för mind del.

Lovet började väl inte på bästa vis. Började den 22:a dec med att jag fick åka upp till ilfart till Falun och sätta mig där på falu lasarett bredvid mormor. Älskade mormor. Hon somnade in den 26:e december någon minut innan tolvslaget till den 27e.
Min mormor. Mormor som jag tillbringade många delar av somrarna som liten hos. Hon och jag som alltid pysslade tillsammans. Hennes och mina lekar. Hennes lukt, hennes kärleksfulla sätt att vara, hennes envishet som jag även fått från henne, Allt som har med min mormor att göra, kommer bara förbli minnen nu.
Jag har drömt om dig flera nätter nu. Att du lever, och du mår bra, du är helt frisk i mina drömmar. Och jag kan känna doften från dig i mina drömmar.
Jag saknar dig och vill ha dig tillbaka! Men jag vet att detta är livets gång och att du har det bra nu.
Du somnade in så fint. Utan smärtor och allt. Jag är glad att jag fick tillbringa de sista dagarna i ditt liv med dig. En annorlunda jul men en av dom bästa. För jag fick vara med dig.
Kommer alltid älska dig mormor Birgitta! Du har varit den bästa och det som du gjort och lärt mig kommer jag ta med mig vidare till mina barn. Du gjorde mitt liv underbart och varje gång jag känner mig nere ska jag tänka på dig! Du gör mig stark!

För att vara ärlig nu känner jag att det tar på mig att skriva detta.
Jag fortsätter blogginlägget om mitt lov när jag kommer hem från jobbet inatt! Då med lite roligare saker att berätta. Man ska väl alltid börja med det tråkiga så man kan glädjas sen. Right? 
Ciao!