Idag är det en sån där dag ja faktiskt bara skulle vilja låsa in mig, kasta bort nyckeln och gömma mig under täcket.

Är så fruktansvärt sliten och ja har så mycket att göra nu om dagarna att det faktiskt nu gått lite över styr. Speciellt när man har varit sjuk en vecka och man ska ta igen allt man missat i skolan också.

Började med att ja gick upp klockan 08.00 (somnade runt 05.30) För att åka till Solnahallen och prata med Paula angående den tjejsattsningen vi ska göra inom pingis här i Stockholm. Efter det var klart var man där och hjälpte till och dömma.
Direkt efter det var det bara att kuta iväg till tunnelbanan för att åka till centralen och byta till pendeltåg till Södertälje för att påbörja min kurs som black jack dealer. När man är så trött och slut som jag var idag när jag kom till kursen så är det inte mycket man förstår. Jag blev helt förvirrad och kände mig dum i huvet som inte kunde lära in mig allt snabbare.
Kursen var klar 18.40 och när jag går ner till pendeltågstationen så har såklart det blivit ett signalfel så pendeltågen inte kan åka. Det spöregnade och man fick stå och vänta ett bra tag på ersättningsbussarna.
Men nu är jag hemma. Slutkörd och 1000 saker som borde göras idag.
Hela denna vecka direkt efter skolan blir det att gå på kursen. Vi ska nöta, nöta, nöta hemma hela tiden också så vi lär oss allt. Men hur ska jag egentligen hinna det när mina dagar redan är helt fullbokade?

Att Niclas fortfarande är i Thailand och ska vara där 22 dagar till är något ja känner jag inte klarar av. Jag vill bara att han ska vara hemma nu för det känns som jag inte orkar något utan honom. Och att ha han hemma skulle kännas mycket tryggare än det där förbannade Thailand med tanke på vad som hänt senaste tiden.
Även det som hänt vill ja bara glömma. Men det går inte.

Så idag nu när jag kom hem har jag faktiskt tillåtit mig själv att bryta ihop och få gråta ur mig lite av all den förvirringen som går i mitt huvud.

Tyvärr har nog alla sådana dagar och dom är aldrig roliga när man har dom.
Hur ska jag hinna göra alla läxor som jag ligger efter med samtidigt som jag ska vara tränare och samtidigt som jag går på kursen och samtidigt som att jag måste öva på det hemma också? Tänk om man hade kunnat få ge bort lite av något och få allt fixat på ett fat för en dag.

Men men. Nog med klagan och det är bara att bita ihop och försöka klara av det här! Vill man komma någonstanns i livet så ska man faktiskt få kämpa för det!

Även fast klockan är mycket så tänker jag åka till Gullmars ikväll och träffa min absolut bästa vän som finns i mitt liv. Min Anna Nilsson! Hon är på besök nu här i Stockholm. Så imorgon ska jag vara gladare och vara den positiva människan som jag egentligen är! :)