Time to say goodbye
Länge har jag sagt att det är över. Men någonting kommer alltid emellan. Att ha skjutit upp detta nu i 2 år har nog egentligen bara plågat mig själv.
Att aldrig kunna prestera som man själv hade önskat. Att aldrig uppnå det man strävar efter.
Att aldrig kunna prestera som man själv hade önskat. Att aldrig uppnå det man strävar efter.
Jag fick nyligen uppnå det målet. Men lyckan kände jag endå inte. Bara stor besvikelse. Besviken på mig själv. Att aldrig kunna prestera när man verkligen behöver det. Man känner att det verkligen finns där! Så nära känner man att det finns. Men endå får man inte ut det. Och den frustrationen kan knäcka vem som helst. Man vet att man kan men det går bara inte när man som mest behöver det!
Om 6 dagar kommer det vara sista gången jag gör det. Och det kommer kännas tufft. sjukt jobbigt. Men endå är jag tvungen. För jag plågar mig själv bara mer och mer. För den tiden finns inte för mig som jag önskar.
Om 6 dagar kommer det vara sista gången jag gör det. Och det kommer kännas tufft. sjukt jobbigt. Men endå är jag tvungen. För jag plågar mig själv bara mer och mer. För den tiden finns inte för mig som jag önskar.
Jag vet vad jag ska göra för att få ett slut på det. Jag gråter nu och jag kommer gråta då.
För detta intresse har skänkt mig stor glädje i mitt liv och även stor smärta. Det är dags att begrava drömmar...
För detta intresse har skänkt mig stor glädje i mitt liv och även stor smärta. Det är dags att begrava drömmar...
